Balanserad
Vad är bäst, att låta vinnarna växa fritt eller att balansera portföljen för att alla skall bidra? Den frågan ställde vi oss för ett antal år sedan. Så vi bestämde oss för att ta reda på det. Och efter en period av simuleringar av olika typer av balanseringsstrategier, allt ifrån jämviktsbalansering till mer specialiserade strategier, så kan vi konstatera att balanseringen ökar den förväntade avkastningen markant av den genomsnittlige portföljen. Den tar även ner volatiliteten i portföljen och säkerställer att den genomsnittlige portföljen får en riskjusterad avkastning som överträffar den av den icke balanserade portföljen med god marginal.
Metod
I likhet med vår egen strategi var målsättningen att simulera ett stort antal slumpartade portföljer om 50 bolag vardera. För att möjliggöra detta behövde vi göra någon form av urval då antalet globala aktier är oändligt stort. Dessutom tillåter inte vår strategi att vi investerar i vilka bolag som helst. Därför gjorde vi urvalet utifrån en filtrering på bolag som uppfyller våra kriterier gällande tillväxt, vinst och skuldsättning. Resultatet var en lista om ca ett tusen globala bolag. Denna lista blev sedan underlaget som vi senare körde våra simuleringar på. Självklart är det ingen garanti att dessa bolag kommer fortsätta att prestera även i framtiden men antagandet är att på aggregerad nivå så kommer vinnare fortsätta vara vinnare då de bevisat att deras affärsmodell fungerar över tid. Detta gäller såklart inte alla varför modellen även måste kunna hantera förlorare.
När väl urvalet var spikat handlade det om att definiera parametrarna för respektive simulering. Övergripande går det att gruppera simuleringarna i tre olika kategorier. Den första är likaviktat på årlig basis. Den andra är mer dynamisk och utgår från fastställda max- och min-storlekar för respektive innehav. Och den treje och sista är inte balanserad allts. Eftersom vi på förhand inte visste resultatet ville vi testa samtliga för att se vilken som skulle passa vår strategi bäst. Därefter har tusentals simuleringar utförts för var och en av de tre strategierna. Resultaten har sparats och analyserats.
Resultat
Tredje plats: Icke balanserad
Som förväntat så var det mest tydliga resultatet av simuleringarna där ingen balansering utfördes, att skillnaden mellan den bästa och den sämsta simuleringen var som störst. Den sämsta simuleringen presterade noll procent över en tidsperiod på tio år, medans den bästa presterade fantastiska trettiofyra procent över samma tidsperiod. Vid närmare analys blev det uppenbart att enbart ett par aktier stod för merparten av uppgången. Risken i portföljen var därför efter mätperioden koncentrerad till en handfull bolag vilket rimmar dåligt med vår egen riskmodell. Dessutom är oddsen att vi prickar en sådan portfölj liten och den stora spreaden mellan bästa och sämsta får oss helt enkelt att avstå.
Andra plats: Likaviktad på årlig basis
När vi istället valde att balansera årligen, och då likavikta de olika bolagen, blev resultatet markant bättre. Spreaden mellan den bästa och den sämsta halverades, och plötsligt konstaterade vi att den sämsta portföljen levererade imponerande tio procent per år medans den bästa levererade tjugofyra procent per år. Det är totalt nio procentenheter sämre än den bästa icke-balanserade portföljen men i detta fall överrensstämmer det väl med vår egen riskmodell då oddsen att vi får en attraktiv avkastning närmar sig hundra procent så länge vi är långsiktiga nog och konsekventa i vårt urval och strategi.
Första plats: Dynamisk balansering baserat på max- & min-storlek
Efter att sett fördelarna med den likaviktade balanseringen började vi ställa oss frågan om det fanns möjlighet att reducera förlusterna som är förknippade med att investera om och om igen i de bolag som inte levererar över tid. Det resulterade i att vi formulerade en dynamisk balanseringsstrategi där en positions storlek mäts utifrån medelstorleken och där vi efter ett stort antal tester kunde konstatera ett optimalt intervall för största och minsta innehav. Inte nog med att resultatet blev ytterligare ett steg bättre än för den likaviktade strategin, men det förtydligar även beslutsprocessen då det finns dynamiskt uträknade beslutssteg där det enbart är att agera på. Statistiskt har vi därmed kunnat säkerställa den bästa riskjusterade avkastningen av alla tre strategier varför det är just denna som är gällande i vår förvaltning idag.